-          Amy? Är det du? Var är jag?

Jag vände huvudet i en snabb rörelse.

-          Niall? Å, Niall! Sa jag och kramade om Niall, som satt upp i sängen. Det var en sån underbar känsla att känna hans armar runt om mig.

-          Men var är jag?

Jag samlade mig och berättade allt.

-          Jo, du är på sjukhuset… osv.

-          Har du varit här hela tiden? Sa han och tittade mot mig.

-          Ja, såklart! Jag skulle aldrig lämna dig! Sedan har killarna varit här några gånger, och dina föräldrar har varit här en gång.

-          Jag älskar dig Amy. Viskade han.

-          Jag älskar dig mest. Viskade jag tillbaka.

Jag kontaktade sjukhus personalen, som bad mig sätta mig utanför en stund, så att de kunde göra sina tester. Så länge ringde jag Harry.

-          Harry!

-          Hej, det är Amy!

-          Hej, hur är det med Niall?

-          Jag har goda nyheter… Han har vaknat upp!

-          Du skämtar!

-          Nej, varför skulle jag göra det? Sa jag lite ironiskt. Men de ska göra några tester nu, så jag ringer dig sen!

-          Okej, hejdå!

-          Hejdå! Sa jag och la på.

Strax där på kom Sarah ut.

-          Amy, allt är bra med Niall, men han måste stanna på sjukhuset ett tag till, på obestämd tid, och det skulle vara bäst om du lämnade sjukhuset, eftersom att vi kommer att göra massa tester och så…

-          Men, snälla, jag kan inte bara lämna honom?! Halvskrek jag i sjukhus korridoren

-          Du får gå in och säga hejdå, sedan… jag beklagar, men sedan måste du gå. Sa Sarah och tittade mot mig med en ledsen blick, innan hon skyndade iväg i korridoren.

Jag gick in i rummet där Niall satt upp i sängen, och det såg ut som han bara sovit några timmar, yrvaken var han, men lika söt som alltid.

-          Varför gråter du? Sa han oroligt.

-          Jo, sa jag och satte mig bredvid honom, och tog hans hand. Jag måste åka, och de vet inte när du får komma hem…

-          Men... kommer du och hälsar på eller något? Hur länge?

-          Jag vet inte… Jag får bara vänta tills du kommer hem… sa jag med gråten i halsen.

-          O-okej… Niall hade också tårar i ögonen. Jag gav honom en kram, packade ihop mina saker, ringde Harry och berättade vad Sarah sagt, och vi bestämde att han skulle komma och hämta mig om 10 min, och sedan sa jag:

-          Niall, jag kommer sakna dig massor, men jag vet att du fixar det här, för du är världens bästa kille! Jag kramade honom länge.

-          Jag kommer sakna dig med… Vi ses väl?

-          Snart, lovar! Älskar dig, sa jag och försökte att inte börja stört gråta.

-          Älskar dig mest! Sa han innan jag gick ut ur rummet. Jag grät medan jag gick genom korridorerna mot utgången.

 -----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hejsan bloggen! ☺

Vet, vet dålig uppdatering, sry :(

Inte den bästa delen men iaf.... Del 11 kommer inom kort! ☻

Kommentera så blir jag glad ♥

PUSS OCH KRAM ♥

Ps. Tack till er underbara som fortfarande läser bloggen, trots den dåliga upt... lly ♥

/ Ebba ♥

Inrusande genom dörren kom Harry, Louis, Liam, Zayn och Emily.

-          Harry berättade vad som hände… Sa Louis med gråten i halsen.

Det ända jag kunde göra var att nicka.

-          Gumman… Emily kom rusande mot mig och gav mig en stor kram. Åh vad glad jag är att jag har henne.

De andra satte sig i två gråa soffor mitt emot sängen där Niall låg.

-          Det är konstigt att se honom såhär… Han brukar alltid vara så sprallig och glad… Sa Zayn ledsamt.

Vi satt i ca.2 h i en bekväm tystnad innan de andra bestämde sig för att åka hem. Harry såg på mig och nickade innan han gick ut, han förstod att jag ville stanna utan att behöva fråga.

-          Nästa dag –

Jag hade inte kunnat sova en blund inatt. Klockan var nu 09:00, och jag hade satt mig bredvid Niall vid 04:30. När som helst skulle hans föräldrar komma. Vilket konstigt sätt att få träffa dem för första gången, tänkte jag, men jag brydde mig inte så mycket, bara om att Niall skulle vakna upp igen.

Dörren slogs upp, och in kom Nialls föräldrar in.

-          Åh, min älskade Niall! Sa hans mamma och kom fram till sängen. Hans pappa såg gråtfärdig ut. Efter ett tag kom dem runt sängen, till mig.

-          Du måste vara Amy? Niall har pratat så mycket om dig! Sa hans mamma, lite gladare, men fortfarande med tårar i ögonen.

-          Jag är Bobby, och det här är Maura. Sa hans pappa.

-          H-hej, sa jag. Ja, jag är Amy.

-          Trevligt att träffas! Sa Maura, och sedan satte de sig på andra sidan sängen igen. När det började bli kväll, sa Bobby;

-          Vi måste tyvärr åka hem igen, men smsa mig om han mår sämre eller bättre. Han gav mig en skrynklig papperslapp med ett nummer på.

-          Det ska jag! Svarade jag.

-          Hejdå! Sa de i kör.

-          Hejdå! Jag försökte le lite, men det var näst intill omöjligt.

-          2 veckor senare –

Jag satt som vanligt bredvid Niall, under de 2 veckor som gått hande mamma varit och hälsat på, och lämmnat en väska med kläder, så att jag inte behövde sitta i samma kläder hela tiden. På rummet fanns en toalett med dusch, så jag hade i princip allt för att klara mig. Jag åt inte mycket, men om jag blev hungrig fanns det en cafeteria en trappa ner.

Jag satt och titttade på Niall när han plötsligt började röra sig lite.

-          Niall? Sa jag hoppfullt, men när jag tittade nogrannare låg han helt stilla igen. Jag vände bort huvudet mot fönstret, och tänkte att jag inbillade mig för mycket. Jag avbröts i mina tankar av att jag hörde en välbekant stämma.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sorry för kort, ock kanske lite tråkig del, nästa blir bättre! ☺♥

Som jag brukar säga, hoppas att ni gillar! ▼

En kommentar gör min dag! ♪♥

Puss & Kram ♥

Tidigare: När jag hade gått i ca.10 min stannade jag och bara stirrade. Jag kände tårarna bränna i ögonlocken.

Jag såg hans röda Ferrari på långt håll. Tårarna forsade ner längs kinderna medan jag sprang. När jag kommit fram, var det avspärrat. Jag sprang fram till en polis som stod och kollade så att ingen gick in, som inte fick. Det stod mycket folk runt om avspärrningen, men till sist kom jag fram till polisen.  Det första han sa när jag kom fram var;

-          Du får inte vara här! Obehöriga ej tillträde!

-          Men jag är Niall Horans flickvän! Jag måste få komma in! Sa jag upprört och började gråta ännu mer.

-          Åh, förlåt, det ser jag nu!

-          Vad är det som har hänt? Frågade jag honom.

-          Jo, en person körde in i fel fil, och han såg inte Niall, så han körde rakt in i honom. Polisen tittade medlidsamt på mig.

-          M- m- men är h-han o-okej? Fick jag ur mig. Jag hade en stor klump i halsen, och magen knöt sig.

-          Jag vet inte, men han ska åka till sjukhuset med ambulans nu.

-          K-kan jag f-få åka m-med?

-          Ja, självklart! Sa han och höll upp avspärrningslinan.

När jag kommit fram till bilen höll de på att lyfta in en avsvimmad Niall i ambulansen på en bår.

-          Hej, jag heter A-Amy och jag är Nialls flickvän. Kan jag åka med?

-          Ja, det går bra! Sätt dig här bak med honom. Sa en tjej i 40- års åldern till mig.

Jag hoppade in i baksätet, och satte mig på en nedfällbar stol bredvid Nialls bår. Jag tog honom i handen och strök honom över håret.

-          Jag älskar dig. Viskade jag i hans öra medan tårarna strömmade ner för mina kinder.

Vi började åka, och snart var vi framme. De lyfte in Niall och jag gick strax bakom.

-          Vi ska undersöka honom, det tar ca.10, så kan du vänta utanför så länge? Frågade samma tjej som jag pratat med förut.

-          Okej! Sa jag och sjönk ner på en stol utanför Nialls rum. Varför Niall av alla människor i världen? Vad har han gjort för fel? Då kom jag på att jag inte hade ringt och sagt att jag hittat Niall till de andra, så jag tog fram Harrys nummer och ringde. Efter 2 signaler svarade han:

-          Det är Harry!

-          Hej, det är Amy, jag har hittat Niall… sa jag och började gråta igen.

-          Men vad har hänt? Amy?

Efter 5 min hade jag berättat allt, och tårarna bara forsade ner.

-          Herregud… Amy, försök  samla dig, vi kommer så snabbt vi kan, måste bara hitta de andra!

-          O-okej.

-          Vi ses snart! Sa Harry och la på.

Strax därpå kom samma tjej ut igen. Jag flög upp ur stolen.

-          Så? Sa jag.

-          Jo, jag heter Sarah förresten, och jag kommer att vara Nialls doktor.

-          Betyder det att han måste stanna här länge?

-          Amy, sa Sarah och tog mig på axeln. Nu såg jag lite bättre hur hon såg ut, hon hade mörka, chokladbruna ögon, och kastanjebrunt hår.

-          Niall har hamnat i koma, och vi vet inte om han någonsin kommer att vakna upp igen…

-          Va? NEJ! Snälla… det måste finnas något ni kan göra! Sa jag och började gråta ännu mer, tårarna öste ner och jag tog korta små andetag.

-          Det finns tyvärr inte så mycket att göra just nu, bara att hoppas, men du ska få komma in till honom nu. Sa Sarah och kramade om mig.

Vi gick in till rummet, och i mitten låg Niall i en säng, med ögonen slutna. Jag satte mig gråtandes ner bredvid honom på en pall, och tog hans hand. Sarah gick ut från rummet och sa att jag fick stanna här om jag ville, det fanns en till säng på andra sidan Niall. Jag tackade och sa att jag nog kommer att stanna. Jag vill inte vara ifrån Niall en sekund, när han ligger på ett sjukhus i koma. Jag satt och höll hans hand i minst 10 min innan dörren flög upp.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

FÖRLÅT för dålig uppdatering, men det är pågrund av att min dator inte haft något internet, men det har jag nu, så jag ska försöka bättra mig! ☺

Jag halv- grät när jag skrev detta...

Hoppas att ni gillar! ♪

Puss & Kram ♥

/Ebba ☻

Hej bloggen!Jag vet att det var länge sedan nu, men anledningen/anledningarna är: Jag har inte haft internet på datornJag kan inte blogga från min (förra) mobilJag har inte hunnit! Så förlåt för dålig uppdatering, men nu har jag fått en iPhone, den kommer fortfarande inte vara på topp (uppdateringen) men den kommer att bli bättre.Angående novellen, måste jag skriva den från datorn, den blir så konstig på mobilen. Nästa del ÄR KLAR, men jag har fortfarande inte internet på datorn, men det kommer pappa försöka fixa IKVÄLL.Nu ska jag ut och springa 6 km, så vi hörs sen!Kram xxxEbba ❤

Tidigare: - Har ni lagt något konstigt i det? Frågade Harry innan vi började äta

-          Nej, varför skulle vi det? Sa Liam lite halvt förvånat

-          Jag menar, vi har beställt hämtmat in snart en månad nu, och helt plötsligt lagar ni kyckling?!

När vi ätit upp, var alla ganska trötta, så vi gick och la oss. Emily skulle också sova här, vilket kändes tryggt, även om jag hade Niall. Vi gick upp på rummet, och jag gick in i badrummet för att ta bort sminket.

¨Nialls perspektiv¨

Hon kom ut från badrummet, och log sådär sött mot mig som bara hon kan göra. Sedan la hon sig bredvid mig i sängen. Jag pussade henne på pannan, och hon blundade.

-          God natt, älskar dig! Sa jag och strök henne över håret.

-          God natt, älskar dig mest! Sa hon, och pussade mig på munnen.

¨Amys perspektiv¨

Jag vaknade av att solen strålade igenom rullgardinen. Det skulle tydligen bli varmt och soligt idag, skönt. Igår var det så grått och trist på eftermiddagen. När jag tittade bredvid mig i sängen, hade Niall precis vaknat.

-          God morgon! Sa jag, och försökte le sött.

-          God morgon sötnos! Sa Niall, som verkade jättepigg, fast han vaknat för någon sekund sen. Jag gick in i badrummet, sminkade mig lätt och klädde på mig ett blommigt linne och rosa shorts. När jag kom ut i rummet igen, hade Niall redan gått ner. Men när jag kom ner i köket var han inte där.

-          Var är Niall? Frågade jag killarna och Emily (jag och Niall hade vaknat sist)

-          Han tog en snabb macka, sen sa han att han skulle åka och handla för att han tyckte att vi inte hade någon mat hemma. Svarade Harry mig

-          Haha, okej! Sa jag, och började leta efter något att äta till frukost i kylskåpet, men Niall hade rätt, det var inte så mycket mat kvar, bara lite yoghurt, så jag tog det.

Efter en timme hade Niall fortfarande inte kommit hem, så jag ringde honom.

Inget svar. Jag försökte minst 8 gånger till, men utan att få något svar. Jag sms-ade, men inget svar då heller, så jag gick ut till de andra, som satt i soffan och kollade på film, igen (ofc)

-          Vet ni när Niall kommer hem? Jag har ringt typ 10 gånger och smsat, men ham svarar inte! Sa jag och det kändes som om jag skulle börja gråta vilken sekund som helst.

-          Han brukar alltid svara, direkt! Sa Zayn och lät lite orolig.

-          Vi går och letar efter honom! Sa Harry, och alla höll med. Vi gick ut i hallen, och jag tog på mig mina vita converse. När vi kommit ut, delade vi upp oss, så att vi gick olika vägar, till olika matbutiker. Jag fick gå själv, men det brydde jag mig inte så mycket om, bara att vi hittade Niall.

När jag hade gått i ca.10 min stannade jag och bara stirrade. Jag kände tårarna bränna i ögonlocken.

När filmen var slut, frågade Niall:

-          Är det bara jag som är hungrig?

Alla verkade hungriga, så Louis, eller ”Lou” ringde och beställde pizza. När vi ätit klart var Perrie tvungen att gå tillbaka till studion (hon hade fått 2 h ledigt), Eleanor och Danielle skulle iväg och jobba, och Harry och Emily hade försvunnit spårlöst.

Niall tog mig i handen och tog mig med upp till hans rum i huset.

-          Jag har velat göra det här sedan första gången jag träffade dig. Sa han och satte sig i sängen bredvid mig.

-          Vad då? Frågade jag nyfiket

Niall tog gitarren som hängde på väggen, började spela och sjunga till More Than This. Jag fick tårar i ögonen, han var så söt! När han sjungit klart, tittade han mig rakt in i ögonen och sa:

-          Jag älskar dig. Sedan böjde han sig fram och kysste mig. Jag kan aldrig få nog av hans kyssar!

Det började bli sent, och Niall undrade om jag ville sova här i natt, så jag ringde mamma och frågade.

A: Hej mamma! Får jag sova hos Niall i natt?

M: Absolut! Men kom hem och packa en övernattningsväska först! Det där sista sa hon med extra ”mammig” ton.

A: Okej, jag kommer snart! Hejdå!

M: Hejdå!

-          Så?

-          Det gick bra, måste bara hem och hämta kläder först!

-          Jag följer med dig!

Det hade börjat små- regna ute, och vi gick hand i hand under ett paraply. Helt plötsligt stannade Niall och kysste mig.

-          Jag är så glad att jag har dig. Sa han och tittade på mig.

-          Inte lika mycket som jag, fast att jag har dig! Jag tog honom i handen igen, och vi fortsatte gå, medan vi små pratade.

På 20 min var vi hemma hos mig. Jag sprang upp för att packa, medan Niall väntade i hallen. Jag hörde hur Charlie kom ut i hallen.

-          Är det du som är Amys pojkvän? Frågade han Niall

-Nialls perspektiv-

– Ja, det är jag! Och du måste vara Amys lillebror…?

-          Ja, och jag heter Charlie. Spelar du fotboll?

-          Ja, lite, hurså? Frågade jag

-          Då är du nu officiellt accepterad av Charlie Williams! Mamma har lärt mig ordet ”officiellt”, det är bara jag som vet vad det betyder i hela min klass!

-          Vad betyder det då?

-          Jag kommer inte ihåg…

-          Ha! Där fick du honom allt!

Jag tittade upp mot trappan, där Amy var påväg ner, och när hon kommit ner pussade hon mig på munnen.

-          Bläääääääääääääää! Utbrast Charlie

-          Strunta i honom… Sa Amy och himlade med ögonen

-          Är du en prins?

En liten tjej i 5- års åldern kom ut från ett rum.

-          Nja, tyvärr är jag inte det…

-          Det gör inget, du kan få vara med på min te bjudning ändå!

Innan jag hann säga något, sa Amy;

-          Nej Isabella, vi ska gå nu!

-          Kanske en annan gång! Sa jag och log mot Amys lillasyster som tydligen hette Isabella.

-          Kom nu! Sa Amy, men innan hon hunnit öppna dörren, så kom hennes mamma ut i hallen.

-          Det måste vara du som är Niall! Sa hennes mamma glatt

-          Det är jag!

-          Vi får ses mer någon annan gång, men jag ville bara få se killen som Amy pratat så mycket om.

Nu var det Amys tur att rodna.

-          Ja, det får ni, kom nu Niall, nu går vi!

-          Hejdå! Sa hennes mamma

-          Hejdå! Sa Amy och jag samtidigt

-Amys perspektiv-

Åååå typiskt mamma att skämma ut mig…

Jag tog Niall i handen, och vi gick ut och påväg mot killarnas hus igen.

-          Jag kan ta din väska! Sa Niall

-          Det är okej! Sa jag men log tacksamt mot Niall

-          Jo, jag tar den! Niall tog väskan ur min hand

-          Du är ju bara för gullig! Sa jag och pussade honom på munnen

Sedan gick vi hem under en bekväm, inte pinsam tystnad.

När vi kommit tillbaka, gick jag upp och lämnade väskan på Nialls rum, som var ganska stort, och vitt, med en stor dubbelsäng och ett litet badrum.

När jag kom ner, satt Harry och Emily och kollade på film, och Zayn, Liam och Louis kom ut ur köket, log stolt och sa samtidigt:

-          Vi har lagat MAT!

-          Har ni? Sa Niall och såg ut som han sett ett spöke.

-          Ja, kyckling och pannkakor! Sa Louis stolt.

-          Men… det kan man väl inte ha tillsammans? Frågade jag

-          JO! Sa de alla tre. Vi har ju det?

Jag och Niall brast ut i gapskratt. Harry och Emily kom ut i köket, och vi satte oss vi bordet.

-          Har ni lagt någon konstigt i det? Frågade Harry innan vi började äta

-          Nej, varför skulle vi det? Sa Liam lite halvt förvånat.

-          Jag menar, vi har beställt hämtmat i snart en månad nu, och så helt plötsligt lagar ni kyckling?!

-          Hej! Sa de glatt i kör, som om de hade övat in det.

-          Jag är Liam! Sa killen längst åt vänster

-          Jag är Zayn! Sa killen bredvid honom

-          Jag är Harry! Sa killen jag sett på stan, och jag såg hur han tittade mot Emily hela tiden.

-          Och jag är LOUIIIIS TOMLINSOOON! Sa den sista killen och log stort. Men ni kan kalla mig Lou!

-          Man behövde inte säga efternamnet, Lou! Viskade Harry till Louis

-          Jag heter LOUIIIS istället!

Jag kunde inte låta bli att små skratta lite.

-          Och du måste vara Amy! Sa Harry

-          Ja, och det här är min bästis Emily! Sa jag till svar

Jag såg hur Harry tittade mot Emily sådär igen.

-          Då är du tjejen som Niall pratat så mycket om!

-          Har du? Sa jag och vände mig mot Niall

-          Det är det ända han pratat om sedan han träffade dig! Sa Zayn

-          Nu går vi in! Jag såg hur Niall rodnade, men det var ju bara gulligt!

När vi gått in, hörde jag Niall viska till Harry och Zayn:

-          Behövde ni börja med att skämma ut mig?

Vi satte oss i soffan, det var en väldigt stor soffa, och jag satte mig bredvid Niall, och Emily satte sig bredvid mig och bredvid henne, Harry. Då plingade det på dörren.

Louis gick för att öppna. Det var Eleanor, Louis flickvän, Perrie, Zayns flickvän, och Danielle, Liams flickvän. När Zayn och Liam såg vilka som kommit rusade de upp ur soffan och kramade om respektive flickvän. Sedan satte de sig i soffan igen, och Louis sa:

-          Vill ni se på film?

Alla instämde, och killarna fick välja film. Det blev en skräckfilm. Typiskt. Jag HATAR skräckfilmer, eller rättare sagt så blev jag väldigt lätt rädd. När filmen började satt jag och försökte att inte skrika, för den var jätte läskig i början.

-          Är du rädd så kan du hålla mig i handen. Niall log ett tryggt leende mot mig.

-          Tack! Sa jag och tog hans hand.

10 min in i filmen låg jag med huvudet mot hans bröstkorg, och kände mig så trygg, och skräckfilmen var inte alls lika läskig längre. Jag kikade bort mot de andra, och de satt på ungefär samma sätt, med respektive person, och när jag tittade bredvid mig satt Harry och Emily hand i hand och Emily lutade huvudet mot hans axel. Niall pussade mig på håret, och jag satte mig till rätta igen. Bättre än såhär kunde det inte bli!

 -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Veeeet att det var kort del, men det har ju kommit upp 2 på en dag nu, så ☺

Puss o Kramiis ♥

Jag vaknade nästa morgon av att mobilen plingade till. Det var från Niall.

Från Niall ♥: God morgon sötnos! Hoppas att jag inte väckte dig, jag tänkte bara fråga om du ville träffa killarna och deras flickvänner idag? Jag vill presentera dig för dem. ♥ xxx

Till Niall ♥: Det skulle vara jätteroligt! Men är det okej om jag tar med mig min bästis Emily? ♥ xxx

Från Niall ♥: Självklart! Jag hämtar upp dig vid 10:00. Ok? ♥ xxx

Till Niall ♥: Okej! ♥ xxx

Jag kollade klockan på mobilen, och den var redan 09:00!

-          Shit… sa jag tyst för mig själv.

Jag ringde Emily.

E: Hej Amy!

A: Hej! Jo, Niall undrade om jag ville träffa killarna idag, och jag fick ta med dig!

E:Va?? Guud tack! Det ska bli så roligt! Jag har hört att Harry ska vara snygg…

A: Haha, Emily! Nä, nu måste jag sluta om jag ska hinna göra mig iordning! Kom 09:55, Niall hämtar upp oss 10:00.

E: Okej, vi ses då, Älskar dig vännen!

A: Det gör vi, älskar dig mer, puss!

E: Puss!

Jag tog en snabb dusch, och tog på mig kläder. Jag valde ett vitt spetslinne och några jeans shorts. Sedan gjorde jag en fiskbens fläta, som jag lät hänga över axeln, tog på lite ljusrosa ögonskugga, mascara och till sist, läppglans.

-          God morgon älskling! Sa mamma glatt när jag satte mig vid bordet.

-          God morgon mamma! Jag och Emily ska och träffa de andra i One Direction idag, och Niall hämtar upp oss 10:00!

-          Niall, just det! Hur var din dejt igår? Jag vågade inte fråga, du såg så trött ut och du gick upp på ditt rum, sedan tror jag att du snabbt pratade med Emily, vad jag hörde och sedan blev det tyst, och då gick jag upp och kollade, och du sov!

-          Haha, okej mamma, jag kommer faktiskt ihåg det, du behöver inte berätta det igen!

När jag hade ätit klart plingade det på dörren. Det var Emily som sken som en sol. Hon hade ett ljusblått linne och vita shorts.

-          AMY! Hon kramade om mig, och vi hann knappt kramas klart innan det ringde på dörren igen. Den här gången var det en söt Niall som stod i dörröppningen.

-          Hej Amy! Sa han och log mot mig sådär sött, och gav mig en puss på munnen.

-          ÅH SÅ SÖTA NI ÄR! JAG DÖÖR!

-          Och du måste vara Emily? Sa Niall

-          Det är jag!

-          Trevligt att träffas! Han gav Emily en snabb kram.

-          Nu går vi, kom! Niall tog mig i handen och Emily följde efter oss.

Utanför mitt hus stod en svart limousine.

-          S- ska vi å- ka i-i deeen? Emily spärrade upp ögonen.

-          Ja? Skrattade Niall

-          O. M. G. Vid det här laget bokstavligen hoppade Emily upp och ner.

-          Okej Emily, om vi ska komma iväg så MÅSTE du lugna dig!

-          Jaja, men det är ju en limousine!!!

Hon var allt för galen…

När vi satt i bilen frågade jag Niall, som satt och höll min hand hela tiden, vilket jag gillade;

-          Bor ni tillsammans?

-          Ja, vi har ett gemensamt stort hus vi bor i.

-          Okej! Jag log mot honom och han log tillbaka.

10 min senare…

Limousinen svängde in på en uppfart framför ett stort, vitt hus.

-          Wow… Sa jag tyst för mig själv.

Vi klev ur limousinen och gick fram till dörren. Nu var jag faktiskt nervös, och fjärilarna fladdrade runt som galningar i min mage.

Vi plingade på, och när dörren öppnades stod det fyra killar med stora leenden och tittade mot oss.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Del 4, kanske kommer mer idag, är ju så tråkigt väder...? ☺

Kommentera så får ni en kaka ☻♥

Puss o Kram ♥